Nybadad och inpackad

Nej, inte jag men katten. Johnsons Baby Shampoo och James Brown inpackning på det så är hon liksom ett fenomen av silke igen. Tänk er själva att inte ha badat på två år liksom! Nu duschar hon ju “manuellt” i upp till två timmar om dan som alla katter, men ändå… Det hjälper ändå inte mot statisk elektricitet. Så då är det bara balsam och inpackning som gäller.

Men det är ju för all del lite roligt att ha en katt som sprakar som en hel fyverkeriföreställning… Fast lite elakt eftersom hon inte törs nudda nåt eller någon – en katt som leker “inte nudda väggen/handen/blomkrukan/gardinen” eftersom det blir små explosioner varje gång…

Fast själva badandet är inte heller nån favoritsyssla om katten får välja. Om man ska vara noga är det så pass traumatiskt att hon har utvecklat ett speciellt badskrik. Fråga mig inte hur hon lärt sig, men hon låter som jag föreställer mig att en unge som får stryk låter som. Inte så konstigt att jag bönar, ber och hotar samtidigt…
Hur länge dröjer det innan grannarna ringer soc liksom? Kan man bli fråntagen vårdnaden av sin katt förresten?
Men jag bönar, ber och hotar med lugn och uppmuntrande röst såklart.

Är det i DHLs eller boxgalningarnas brevlåda jag ska hälla filmjölken?

Jo så är det, mina flyttlådor har kommit från London nu. Skitbra deal med DHL tyckte jag, på 3-4 arbetsdagar så levererar de mina ägodelar landvägen till dryga 20% av priset för en nästa dag leverans. Och till endast en bråkdel av priset som alla andra flyttfirmor/ockrare.

Så sagt och gjort efter som DHL uppenbarligen inte lyckats hitta emballage som håller för deras våldsamma flyttmetoder så beställde jag “marknadens bästa flyttkartonger” från mad4boxes.co.uk, enligt dem själva iaf. Numer vet jag bättre.

När DHL-killen levererade igår morse var inte en enda låda hel… Jag upplyste honom om att enligt boxföretaget så var dessa lådor flyttkartongernas Rolls Roycear liksom, och spände ögonen i honom. För till gravitationens lagar hör ju att släpper man ett föremål med en viss densitet från en viss höjd så kommer det ofelbart att krascha. “Ja man kan ju undra hur andra sorters flyttkartonger är om dessa är de bästa man kan få tag på…” kontrade DHL-killen lagom lakoniskt. Jag muttrade några väl valda hotelser mellan tänderna, men väldigt lågt så att han inte skulle höra.

Ingen skada skedd dock, eftersom jag efter två år i UK förutsätter att all service som tillhandahålls är usel service. Därför hade jag inte packat ner något som kunde gå sönder heller. Men det kan inte hjälpas, jag jobbar alltid för konsumentens rätt i samhället och skulle vilja veta om det är DHL jag ska stämma skiten ur för att de utövar tortyrmetoder mot sina leveranser, eller om det är boxgalningarna som ska ha sig en för vilseledande marknadsföring?? Vägled mig är ni snälla…

Semmelnazisten är hemma hos jästen

Fettis-dag, man måste baka semlor! Kollade i nån helgdags almanacka och insåg att jag redan missat flera fettis-dagar redan, sa jag har ingen tid att förlora! Jag är semelnazist nämligen – mandelmassafyllda vetebullar med grädde får man I min värld bara äta under fastan = 40 dagar innan påsk. Punkt. Slut.
Jag skulle vilja gora attentat mot butiker som börjar sälja semlor långt innan jul – vet huuuut!!! Da ar det ju inte semlor, utan bara vilken bakelse som helst med grädde och mandelmassa.

Det finns rykten som säger att man kan baka semlor utomlands också, och hör och häpna: att det finns utlandssvenskar som gjort det I decennier! Jag kan inte. Jag kan bara baka jäsbröd med färsk jäst från Kronjäst. Torrjäst kan jag bara baka pannkaka med, oavsett vilket recept jag hade från början. Pannkaka blir det och inget annat. Och vad jag vet har det aldrig behövts jäst I pannkaksrecept, inte ens I tjockpannkaka. Därför maste jag vackert vänta tills jag kan lägga vantarna på den färska.

Men katten är glad, hon älskar semlor! Även om hon äter semla utan vetebulle och mandelmassa.
Och jag vill understryka att semlorna bakades faktiskt igår på fettis-dagen. Det är bara det att det är ett så ansträngande företag att man hinner somna tidigt på kvällen, så tidigt att man inte hinner märka att man redan somnat. Eller. Också. Så somnade man pga paltkoman som inträffade väldigt snart efter att semlan var uppäten…

Det kommer alltid att vara lite grönare på andra sidan

Även om jag snart kommer att lära mig att uppskatta att just nu och ta vara pa stunden och allt det där, bladiblaa… sa kommer graset alltid att vara lite grönare pa andra sidan.

Sa kommer det alltid att vara sa lange man har tva systrar som bor pa andra sidan havet. I det fallet sa ar blod tjockare an vatten. Tur jag har en syster har i Sverige i alla fall, för fy tusan så tomt det ar utan de tva sytrar som bor pa den dimmiga och öldrankta ön!

Min äldsta syster, som ändå är en lillayster har jag delat bostad med  de tva senaste aren. Vi har setts varje dag i tva ar i stort sett, utom nar nagon har varit pa semester. Hon lurade mig att flytta till London, hon var min guide till britternas udda vanor och metropola huvudstad, vi skrattade och surade och lyckades undvika att falla tillbaka i barndomens vanor med handgemang som dagligt inslag. Tillsammans. Varje dag.

Nar det var dags for hejdå på flygplatsen så tog vi oss i kragen och bet oss i den darrande underlappen och sa hej å tack å kram, för ingen av oss gillar public meltdowns och det var precis som hade hänt om vi hade släppt greppet om kragarna och lossat tänderna från underläppen. Antagligen hade flyplatspersonalen fatt tillbringa ett par dagar med att skrapa upp rester av oss… Men nu var ju greppet om kragen stadigt och underläpparna hölls i schack, sa det hände inte.

Ändå darrar den inre underläppen i det stora tomrummet inombords varje dag nar jag tänker på  mina systrar som är alldeles för långt borta på andra sidan havet. Det går aldrig över. Nu har jag flyttat hem till maken och kärleken stället. Det är ju härligt. Men varför måste man VÄLJA?? Ibland tycker jag att det dar livet kan dra åt helvete – välja är så totalt överskattat.

Fortfarande minoritet…

…trots att jag bestämt mig för att sälla mig till den skara av befolkningen som bloggar. Nagra skrammande siffror jag laste svamlade om att en fjärdedel (25%) av svenska folket har en blogg! Sen ar det ju inte alla som ar sa aktiva bloggare saklart – men ändå! Den blogginnehavande delen av svenska folket maste vara ett världsunikum som minoritetsgrupp. Aven om jag minns fel sa att det i sjalva verket “bara” är 400.000 svenskar som är blogginnehavare sa ar det anda nastan 5% av befokningen, och hur många nationer kan klå det egentligen?

Jag brukar tjata om det terapeutiska elementet med att blogga, att fler borde gora det for att skriva av sig och for komma i kontakt med likasinnade. Nu ar det min tur. Jag behover skriva av mig och få lite förstålese för att inte förlora förståndet…

För fyra dagar sedan flyttade jag hem efter två år i världsstaden London och per ödets ironi flyttade till mitt i ingenstans i norra Sverige. Fran att ha jobbat jamt till att inte jobba alls, sa behover jag lite sysselsattning och variation medan jag letar ett nytt jobb. Dock inte med intentionen att jobba hela tiden som jag gjorde i London. Det galler att kunna se fördelarna med situationen man befinner sig i for tillfället. Och en av dem ar att jag planerar att skaffa mig ett jobb OCH en fritid, eftersom det har trots allt ar Sverige.

Sen ska jag bara försöka lära mig att komma ihåg prickarna nu, hela tiden. Det duger inte med att skylla med att jag bor utomlands langre – även om mitt tangentbord/laptop faktiskt är kopt i USA. Sa ha överseende till att börja med, snälla?…